Musik som känns – en magisk samling av Sara Parkman

”Detta är musik som på olika sätt varit viktigt för arbetet med min nya skiva ´Aster, atlas´, fast det har smugit sig in nytt också. Det är liksom musik som känns? Musik från Göteborg, Köpenhamn och medeltiden. Sakral körmusik, polyfon musik från Georgien. Puss.”

Sida A.
1. Tsinkaro- Hamlet Gonashvili
2. Wee Rosebud- Clarissa Connelly 
3. Litj- Brekkingen- Hans P. Kjorstad
4. Libera me, Domine 

Sida B.
1. Hand in hand- Popol Vuh
2. de Souspirant- XTC in the XIC
3. Skuldalsbruri- Egil Kalman
4. Funeral Canticle- John Tavener
5. DET STORA BLÅ- TOMMA INTET, Anastsía

LYSSNA

Sara Parkman har sedan sin debutskiva 2016 flyttat gränserna för svensk folkmusik och blivit en slags galjonsfigur med sitt avantgardistiska skivbolag Supertraditional och sidoprojektet Funeral Folk. Nu släpper hon snart sitt fjärde album Aster, atlas där hon låter fäbodens vallåtsmusik korsas med urkyrkans körtradition och pulserande digitala inslag. På tal om nyskapande och experimentellt. Hade hon tid över skulle hon gärna spendera den med att läsa PO Enquist i en skruttig trädgård i de franska bergen, precis på samma ställe där ett frö föddes till den senaste skivan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *